Visst är det härligt med optimism och framåtanda? Så har nog
också det ledarskap resonerat, som i historiens ljus kommit att omvärderas på
ett helt annat sätt. Det som är dagens halleluja-kör, blir kanske morgondagens
förnekare? Så har det varit, och så kan det också bli för den som inte vill ta
lärdom.
Att de som på olika sätt profiterar på den hårt subventionerade
utbyggnaden väljer egenintresset som sin spegel är kanske inte så förvånande.
Desto mer beklämmande att ledande politiska företrädare väljer samma sida.
Och för den som söker annan information än den ensidigt
partiska som bilagan förmedlar, fanns mycket lite att ta del av. Expertisen
inom bland annat Kungliga Vetenskapsakademin lämnas därhän, likaså de många kritiska
röster som talar med erfarenhet från vindkraftens påverkan på natur och miljö.
Och naturligtvis heller inget om den påverkan på människor och djur som
slagskuggor och buller ger. Ett fenomen som nu alltmer intresserar
läkarvetenskapen.
När galenskapen har börjat galoppera, då blundar alltför
många. Priset kommer att få betalas förr eller senare. Subventionerna kommer
att på sikt ersättas av priser relaterade till kostnaden för utbyggnaden, men
då är det för sent att backa.
Och i rubriken talas om 3000 vindkraftverk i länet, det är
1000 fler än länsstyrelsen räknade med så sent som i november. Med den volymen
skulle ca 30% av landets beräknade utbyggnad komma att ske i länet vid höga
kusten? Hur kommer det sig egentligen att kommunalråd som hyllar den nya
energikällan så högt, inte vill se den i sin närhet?
2014.02.12
Jarl Strömbäck
2 kommentarer:
Kommunalrådet som nämns, men inte nämns i texten av krönikören, bör nämnas vid namn. Det är det socialdemokratiska kommunalrådet i Örnsköldsviks kommun, Elvy Södeström, som gjort sig ökänd i hela Norrland för sina hejdlösa spekulation med skattemedel, (vi skattebetalande medborgare som betalat skatt i den tron att pengarna gått till skola, vård och framförallt, omsorg för våra äldre ) i en fullständigt galopperande irrfärd av galna förlustaffärer de senaste 20 åren i kommunens historia.Allt i en förhoppning att skapa ett eftermäle kring sin person som "det kommunala industrirådet som tillsammans med dåvarande statsministern Göran Persson satte Örnsköldsviks kommun på kartan"Allt är möjligt, men det kan ta något längre tid" ville hon mynta till sitt eftermäle, vilket skulle lugna alla opponenter som genomskådade hennes inkompetens, brister och okunskap verklig verksamhet.
Bekant är, i fantasi och drömmar är allt möjligt.
De inom den kommunala verksammetens olika områden som tog bladet från munnen och framförde sin kritik över hennes agerande fanns sig ganska så snart utan anställningar och fullständigt utfrusna ur den politiska gemenskapen.
Telefonsamtal från andra ledargestalter, de var ju tre socialdemokratiska kommunalrådet vid den tiden,förutom Elvy, fanns där John Norberg och Lars-Olof Olsson, hårdhudade killar som inte drog sig för att röja hårt bland det som de då uppfattade som personer med avvikande åsikter "ogräs" som en av dem uttryckte det, de var skyddsbarriären runt Elvys person.
De fick och åtog sig med glädje uppdraget att agera skrämselbulvaner, ringa upp kritikerna, oftast sent på kvällstid när vi arbetande folk var trötta och satta ur spel och så hotade de om uteslutning ur partiet och om inte detta hjälpte, förlust av anställning inom den kommunala verksamheten.Allt detta är sanning.
Många är de av Örnsköldsviks kommunanställda som har fått gå hem, med sex måndaders uppsägningslön.Trots över 35 år i kommunens tjänst. Trots att de ställt upp för det allmänna i så många år och när de sett vad som har pågått, höjt sin röst i tron att de gjorde något gott för kommunens befolkning, så åkte de dit på att kommunledningen inte alls var de personer de trodde de var. DE, hade en helt annan agenda.En agenda som inte sammanföll med kommunmedborgarnas intressen.
Idag är de pensionärer, de nämnda,som framlever sina dagar med förmodat stora skamkänslor.Historien hinner alltid ikapp.Tydligaste tecknet på detta är deras oförmåga att kunna se folk i ögonen vid normala möten i vardagslivet.När de går med sina hundar på promenad på dagtid och möter folk. Skymlande blickar ,ryggvändade mot mötande personer, korta svar och upp mot himlen stirrande blick.
Kanske söker de en förlossnng där, vem vet?
Det började med spånplattefabrikens etablering i Köpmanholmen för snart 25 år sedan som hon drev igenom med skattemedel och blev till intet.
Den gången, blott 300.000 kroner kastade i sjön.
SEKAB affären är så känd att den kräver ingen närmare presentation, 580 miljoner skattekroner borta för evigt.Etanol-Jesus, ni vet han som duperade rådet, lever idag fantastiskt gott på intäkterna av affären.
Köp av hamnar och industriskrot vid och omkring Domsjö fabriker , 340 miljoner kroner.
Övik Energi AB, det verkliga sorgebarnet, drygt 1047 miljoner kroner av skattemedel ute i en totalt oviss marknad.
Så var det sagt, namnet på flickan med penningbyxorna, som för något år sedan högtidligt lovade oss kommunmedborgare att "strax skulle vi få skåda himlen runt hörnet".
Nu lämnar hon politiken den 14 september 2014.
Skälet till det vet alla. Alla vet vilka som lämnar skeppet först
Hej Jarl!
Jag tog mig friheten att länka ditt inlägg till "Snurrigt". På "Snurrigt" finns en intervju med länsrådet S-O Altin Länsstyrelsen, som svarar på kritiken om tidningen Vindkraft.
http://snurrigt.vildavastra.se/?p=2926
Skicka en kommentar