Vindkraft och Näsåker

 

Det är en strålande fin eftermiddag när vi sätter oss i bilen för de 14 milen till Näsåker. En plats känd för sina fina hällristningar vid Ångermanälven, och för sitt evenemang Urkult. En musikupplevelse med internationell karaktär som varje sommar drar tusentals besökare till orten.

Vi passerar Bredbyn och kör vidare mot Myckelgensjö. Där viker vi av mot Grundtjärn och lämnar den asfalterade vägen. Vi möter skogen och sjöarna, det är norrländsk vildmark avbruten av öppnare ytor av myrar, sjöar och enstaka hyggen. Här härskar naturen mer än människan, är en känsla som smyger sig på, och kanske bör den känslan uppskattas. Via Omsjön kommer vi så småningom fram efter ca 2 timmar.

Det är inte kulturen i sig som lockat oss hit denna dag i mitten på maj. Eller är det kanske det på något sätt? I Markusgårdens foaje är redan Anita och övriga i arrangemangsgruppen närvarande. På parkeringen står TV-bussen uppställd, det skall sändas nämligen.

Inom kort börjar folket strömma till, och när det blir dags att sätta igång mötet klockas ca 200 deltagare in. Det skall handla om den mycket stora vindkraftsindustri som skall byggas upp i jungfrulig mark i Näsåkers närhet. En uppbyggnad som saknar motstycke tidigare i länet, och kommer bli en mycket stor anläggning om den kommer till stånd. 180 vindsnurror med en total höjd på 210 meter. De kommer totalt att dominera ett mycket stort område. De som bor i områdena runt den planerade anläggningen är förtvivlade, och har nu kallat till information om anläggningen.

Mötet börjar kl. 1800, och slutar 2100. Det är kommunernas politiker i fullmäktige (Sollefteå och Örnsköldsviks kommuner) som har beslutet i sin hand. Alla partier är inbjudna, få är där och det dominerande S-partiet finns inte på plats med sina kommunalråd.

Det blir sakliga och bra redogörelser med fokus på hur tillståndsgivning går till, vilka erfarenheter man har från andra områden som byggts ut, och hur man där upplevt den förändring som följer med att man får en mycket dominerande industriuppbyggnad i sitt närområde. Ljud- och ljusupplevelsen visar sig stämma väldigt dåligt mellan vad man i tillståndsgivningen lovar, och hur verkligheten senare upplevs.

Det är skillnad på de små verk med höjder på 30-40 meter som byggdes för andelsägare för 10-15 år sedan, och de drygt 200 meter höga som nu i rasande takt byggs upp i den norrländska skogs-och fjällvärlden. Det sker utan egentliga konsekvensanalyser, baggbölepengen i form av bydgepeng eller allmosor till rennäringens folk har kommit ut ur historiens mörker för att tjäna sitt syfte igen.

När mötet närmar sig slutet blir det debatt mellan förespråkare för vindkraften och dess motståndare. Motståndarna är 10 gånger fler än vindkraftens vänner. Om den uppfattningen också fanns i de beslutande politiska systemen, vore mycket vunnet.

Det finns anledning att återkomma till det i kommande bloggar.

2013.05.21

Jarl Strömbäck